protektionism är en regeringsfilosofi mot utrikeshandeln. Enligt denna filosofi bör regeringarna använda tullar och kvoter för att skydda inhemska företag från utländsk konkurrens. Protektionistisk handelspolitik är utformad för att driva ett lands bytesbalansunderskott mot överskott, genom att försöka öka ett lands exportinkomst eller minska importutgifterna.
exempel på protektionism
1. Tariffer: en tariff är en skatt på importerade varor och seivces., Tariffer används av regeringar som har protektionistiska tendenser eftersom de är utformade för att göra importen dyrare jämfört med inhemskt producerade substitut. De bör hjälpa inhemska producenter att bekämpa utländsk konkurrens på inhemska marknader.
2. Kvoter: en kvot är en fysisk gräns för volymen importerade varor som kan säljas till ett lands hemmamarknad. Kvoter är ett protektionistiskt politiskt verktyg., Om volymen av importerade varor som får släppas ut på en marknad begränsas, kommer de inhemska konsumenterna inte att ha något annat val än att köpa inhemskt producerade subsistutes när en kvot har fyllts. Ett embargo är en nollkvot, dvs. ett fullständigt förbud mot ett lands export.
3. Subventioner: ett bidrag är en summa pengar som ges till producenten, per enhet, av regeringen. Subventioner minskar kostnaderna, vilket gör det möjligt att sänka marknadspriserna utan att hota vinstmarginalerna., Vissa länder använder subventioner för att ge inhemska företag en orättvis kostnadsfördel gentemot utländska företag som inte erhåller samma subventioner från sina regeringar.
4. Dolda handelshinder:
a. manipulera indirekta skattesatser: handeln kan avledas till förmån för inhemska tillverkare genom att öka punktskatterna på produkter som vanligtvis importeras, samtidigt som punktskatterna på produkter som vanligtvis exporteras sänks. De höga punktskatterna på importen ökar priset, vilket gör det mindre attraktivt än de inhemskt producerade substituten.
b., Förebyggande av invandring: vissa regeringar hindrar den fria rörligheten för personer inom en tullunion genom att vägra erkänna invandrarnas yrkeskvalifikationer. Tanken är att stoppa utländska medborgare från att ta jobb som annars skulle kunna göras av en lokal.
c. förseningar och byråkrati vid gränserna: vissa länder skapar medvetet berg av pappersarbete som exportörer måste vada igenom för att korsa sina nationella gränser. Som ett resultat kan detta fungera som ett hinder för utländska företag som vill sälja varor på en hemmamarknad.
d., Rättsliga hinder: vissa länder ändrar regelbundet produktbestämmelser och säkerhetsnormer för att blockera utländsk import.
e. upphandling: politik för offentlig upphandling kan gynna inhemska leverantörer. Till exempel har den italienska regeringen i många år bara köpt italienska bilar till sin polisstyrka, även om italienska bilar utgör dåligt valuta för pengarna jämfört med utländska substitut.
f. offentliga informationskampanjer: informationskampanjer kan uppmuntra hushållen att anta protektionistiska köpvanor., Till exempel i Storbritannien på 1970-talet försökte regeringen att encouarge konsumenterna att ”köpa Brittiska”.